‘“Min första tröja gjorde jag i 12-årsåldern, en pippitröja, sedan dess har jag haft pippi på att sticka”
Ända sedan barnsben har jag fascinerats av handarbete. 

Jag heter Agneta Byers och bor i Åkersberga. Mitt efternamn är amerikanskt och uttalas därför ”Bajers”. Igenkännande för mig är att jag alltid har stickningen med mig, på båten, bussen, restaurangen, flyget, tåget, bion, ibland till och med i sängen, ”bara ett varv till” är min filosofi!

Uppvuxen i en kreativ och konstnärlig familj har jag och mina syskon alltid fått uppmuntran i vårt skapande. Jag tror på att ge skapandet plats och uppmuntran, och avsett hur man håller en penna kan resultatet bli bra!

Som barn tillbringade jag och mina syskon mycket tid hos vår mormor och morfar i Bålsta och i Furudal. De har haft en stor betydelse i mitt liv och präglat stora delar av min barndom.
 Å, vad jag kan sakna min kära mormor och morfar som båda gått bort.

Min mormor föddes i Furudal i Ore socken, Rättviks kommun i Dalarna. Utöver hennes fantastiska matlagning och bakning så behärskade hon också många olika handarbetstekniker. Hon sydde lampskärmar, kläder och gardiner. Stickade, virkade, vävde mattor, broderade och knypplade. Det var ständigt ett eller flera handarbeten på gång. Alla barnbarnen försågs med hemstickade vantar, sockor, mössor och halsdukar. Mormor är min förebild i mångt och mycket. Hon var en kvinna med ett mycket stort hjärta!
Jag minns doften av nybakade mandelkubbar och ljudet från min mormors klickande stålstickor, jag försökte härma hennes rörelser med egna stickor och garn, det blev mest stora knutar! Sittandes i mormors knä lärde hon mig att sticka. Min första tröja gjorde jag i 12-årsåldern, en pippitröja, sedan dess har jag haft pippi på att sticka Nu när jag själv är mormor hoppas jag att intresset för handarbete ska gå i arv till kommande generationer.

Till min mormors begravning band jag och min syster en krans av saker från naturen som vi kunde hitta vid promenadstigarna som mormor alltid brukade gå. Björkris och kottar från Heden fick pryda kransen. På kistan lades min mormors sista handarbetsprojekt, en stickning! Som nyfiken på allt vad gäller skapande och handarbete har jag provat på det mesta,
jag vill inte dö nyfiken! Stickning är hittills min största intresse och jag stickar alltid med kärlek och passion.
Inspiration finner jag i skärgårdsmiljön, i dalarna, av gamla bilder, av minnet av min mormor, från internet med mera. Att besöka garnaffärer vart jag än reser i världen är inspirerande och ger upphov till nya idéer, jag ser inte nystan utan resultat, vad det kan bli av nystanet!

Mönster är något som jag sällan följer, jag hittar oftast på under tiden som jag stickar. Det leder till att jag emellanåt skriver obegripliga anteckningar, som inte ens jag klarar av att tyda. Mitt huvud är fullt av idéer och det är bara tiden som inte räcker till, det enda vi har som egentligen är rättvist fördelat, tid!

Av allt jag stickat har en Lovikkabikini fått störst uppmärksamhet i såväl press som i TV. Utöver det har mina minivantar och sockor sålts med stor framgång på världsutställningen i Shanghai, EXPO 2010.

Det känns viktigt att kunskap och tradition inte försvinner med vår generation.
Genom att hålla kurser i bl.a. tvåändsstickning bidrar jag med att föra traditionen och kunskapen vidare. Jag brinner för bevarandet av alla hantverksyrken. Det känns viktigt att kunskap och tradition inte försvinner med vår generation.

Att sticka Lovikkavantar ligger mig varmt om hjärtat. Jag har starka minnen från när jag var liten och lekte ute i snön med mina lekkamrater, alla hade hemstickade Lovikkavantar. Ingenting värmer så bra som Lovikkavantar! Jag minns hur snön fastnade i vantarna och bildade klumpar. Minns också doften av våta lovikkavantar som låg på tork vid den vedeldade spisen efter dagens lek. Ibland kunde man inte gå ut och leka igen, för man hade inga torra vantar att ta på!
Jag drömmer om att få mer tid till stickning som jag finner väldigt rogivande, och meditativt.
2012 startade jag företaget Hemskapat där jag vänder mig till kunder som uppskattar och framför allt värdesätter kvalitén i hemstickade produkter. Målet är att få fler att ta till sig det långsamma arbetets värde. 

Ett stickat plagg är något som inte slits sönder, utan snarare blir vackrare med åren!.

”Keep on knitting”//Agneta